........ idag.
Det började redan imorse, bad hair day!
Mitt hår ville inte som jag ville, det bara låg där platt hur mycket jag än försökte så föll det ihop igen.
När jag kom ut så fick jag börja med att skotta fram bilen.
Sedan var jag på hugget på jobbet så jag måste ha varit en pina för mina arbetskamrater, måste nog be om ursäkt det första jag gör imorgonbitti. Inte för att jag tror att jag har sagt något olämpligt men jag tar det säkra före det osäkra.
Tur att maken kom hem igår kväll så han hade skottat undan och gjort rent på gården. För tänk om jag skulle ha skottat när jag kom hem då skulle jag nog ha satt mig ner och grinat i en snödriva tror jag.
Men nu kan kvällen bara bli bättre!
Hade fått min vinst med posten idag, "fågelmats smycket" så nu måste jag inhandla äpplen så våra små vänner fåglarna får lite att smaska på.
Ska även snart iväg och köröva. Nu menar jag inte köra bil utan att sjunga. Gubben tyckte det skulle passa mig bra nu så kan jag gala lite extra och släppa på trycket lite.
Hej Cathrine!
SvaraRaderaTack så hemskt mycket för din omtänksamma hälsning i min blogg! Jag förstår att ni gått igenom mycket och att det var mycket att "vänja sig vid" när de var bebisar! Så härligt ändå att de verkar ha hittat sin plats och "vet vem de är", så att säga!
Ja, att vara mamma är nog det svåraste jobbet i världen! Vi borde få både pension och risktillägg för det, tycker jag *fniss* Men det är ju också den största gåvan! Vi försökte i 4 1/2 år innan Jonton kom, han är ett IVF-barn, så då förstår du nog vad jag menar med mitt mirakel :) Jag skrev en grav-dagbok på samma blogg, men jag har valt att hålla den hemlig än så länge, det är väldigt mycket känslor och tankar i den, vet inte om jag är redo för hela världen att läsa det än. Där står även en hel del om mina sjukdomar osv med och ja... vissa saker kan bli FÖR privata för att läggas ut, även om jag vet att mina erfarenheter hjälpt många andra i samma situation (varit stödperson osv för kvinnor med samma sjukdom)
Jag bara hoppas att han slipper operation, för den gör de isf när han är 7 vilket betyder mycket smärta OCH inte kunna börja skolan samtidigt som sina kamrater. Jag vill inte att han ska hamna utanför, vi flyttade till Ystad för 2 år sedan och det har tagit tid att få kontakt med andra omkring oss, bla för att han var på ett kommunalt dagis där han missköttes och SEN kom till detta som han går på nu och som är ett himmelrike på jorden! Därför vore det gott om han kunde fortsätta med sina kompisar upp i skolan och inte hamna efter redan från början...
Tack igen och stoooor kram till dig för din hälsning! Det värmer så otroligt mycket! Speciellt idag :)
Ta hand om dig!