"Trots att det var så kallt att andedräkten stod vit och tjock ut munnen kände han svetten rinna under armarna och han kunde inte låta bli att hela tiden se sig omkring, även om det nästan fick också honom att tappa balansen.
- Hur ska jag klara det här?
Några meter från husgaveln brast skaren under henne igen. Hon skönk djupare den här gången, stod där med snö ända upp till låren. Då plockade han fram pistolen. Händerna skakade när han tog av sig den tjocka tumvanten och siktade.
Ett skott.
Hon föll frammåt, landade med ansiktet före i lössnön och blev liggande, helt stilla. Bara ett underligt gurglande kom ur hennes mun. Något liknade hade han aldrig någånsin hört."
Så börjar min nya sängkompis, Flickan med snö i håret av Ninni Schulman.
Har inte kommit så långt in än i boken men redan så kan det vara svårt att fimpa lampan och sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar